Så minns vi Sara Wedlund 

Sara Wedlund är död.

Foto: DECA

Vi minns Sara som en glad, trevlig och pigg tjej, och som en synnerligen talangfull löpare.
Sara Wedlund blev 45 år gammal. Hon hade en kort men mycket framgångsrik friidrottskarriär. 
Sara fick tidigt problem med ätstörningar, något som hon sedan kämpade mot med stöd av familj och vänner samt med stöd av den medicinska expertis som fanns att tillgå.

1995 kom Sara från nästan ingenstans och klev fram som den mest populära deltagaren i friidotts-VM i Göteborg. Efter att på våren överlägset ha vunnit juniorklassen vid terräng-SM 1995 testade hon formen i ett 3 000 m-lopp utan något märkvärdigt motstånd sololöpte Sara i Eskilstuna på 9.11,27.

Därefter åkte Sara till Helsingfors för att för första gången prova på Internationell konkurrens i Världsspelen. Hon blev trea i det loppet på 15.17,97 och visade därmed att hon var en löpare för sommarens VM. Drygt en vecka senare tog Sara under stort jubel ett elva år gammalt svenskt rekord på 5 000 m när hon sprang på 15.10,26 vid DN Galan på Stockholms Stadion. Loppet var så imponerande att TV-sporten visade de sista varven i repris dagen efter.

Förväntningarna var stora på Sara när hon kom till Göteborg, men trots att 20-åriga Sara inte lyckades uppfylla allas drömmar, ombads hon springa ett bejublat ärevarv på Ullevi efter att ha blivit nionde löpare i finalen på 5 000 m på nytt svenskt rekord 15.08,36.
– Patrik Sjöberg svek. Liksom Henrik Dagård. VM på hemmaplan höll på att bli en stor besvikelse när Sara Wedlund sprang rakt in i svenska folkets hjärtan, skrev Expressen.
I den officiella minnesboken över VM -95 handlade ett kapitel om 19-åriga Sara; En ung nykomling som hyllades mer än  världsmästaren.

På hösten 1995 kom Sara på andra plats vid terräng-EM som det året avgjordes i Storbritannien.

Den 25 februari 1996 gjorde Sara sitt bästa lopp när hon i Globen sprang 5 000 meter och länge höll världsrekordtempo. När haren klivit av efter 2 000 m sololöpte Sara ensam i täten avslutande 3 000 m på 9.00. Hon noterade 15.06,49 vilket då var det näst bästa inomhusresultatet någonsin på 5 000 m, endast tre sekunder från dåvarande världsrekord. 15.06,49 gäller fortfarande som svenskt rekord.

En månad senare var det dags för inomhus-EM i Stockholm. Den inledande dagen på ett inne-EM brukar vara ganska trist med enbart försökstävlingar och få åskådare. Så icke i Stockholm 1996. Sara Wedlunds supporters fyllde Globen när hon sprang sitt försöksheat på 3 000 m. Publiken var tillbaka dagen därpå när Sara sprang finalen där hon kom på andra plats med tiden 8.50,32 efter portugisiskan Fernanda Riberio, som vunnit både OS- och VM-guld på 10 000 meter.

Den 8 juli 1996 var Sara tillbaka i DN-galan på Stockholms Stadion där hon förbättrade sitt eget svenska rekord på 5 000 m till 15.06,90 vilket idag är den näst bästa svenska utomhustid någonsin på denna distans.
Trots att Sara var långt från toppformen vid OS i Atlanta 1996 tog hon sig till final på 5 000 m där hon slutade på elfte plats med tiden 15.22,98.

I december 1996 noterade Sara sin största seger. På en lerig och mycket tungsprungen bana i Belgien vann hon EM-guldet i terränglöpning. 

På senvintern 1997 halkade Sara olyckligt på en isfläck under ett träningspass och skadade sig. Under de följande åren drabbades Sara av nya skador och hennes korta karriär inom friidrotten var över, alldeles för tidigt.

På blott 18 månader hann Sara med att springa både VM- och OS-final på 5 000 m. Hon vann en silver- och en guldmedalj i terräng–EM och var tvåa på 3 000 m i inomhus-EM. Det blev flera svenska rekord, av vilka utomhusrekordet 5.52,22 på 2 000 m från 1995 fortfarande gäller liksom inomhusrekordet 15.06,49 på 5 000 m från 1996. Sara fick Victoria-stipendiet 1996.

Saras personliga rekord.
Utomhus:
1 500 m 4.15,48 (1995)
2 000 m 5.52,22 (1995)
3 000 m 8.48,87 (1996) och 5 000 m 15.06,90 (1996).
Inomhus:
1 500 m 4.22,2m (1996)
3 000 m 8.50,32 (1996) och 5 000 m 15.06,49 (1996).

Sara, vi saknar dig!
HÄSSELBY SK FRIIDROTT