Bild på Fredrik Samuelsson

Långlöpargrupp

Lars och Lars sprang Ultra Interval Challenge March 19th, 2022

2022-03-26 | Lars och Lars

Lars Bergsten och Lars Jansson har båda skrivit om sina bravader när de båda deltog i Ultra Interval Challenge.

Först ut är Lars Bergsten, Lars Jansson reportage följer direkt efter. 

Lars Bergstens lopp:

Ultra Interval Challenge March 19th, 2022 är ett virtuellt evenemang öppet för alla - överallt 24 timmar — 8 x 10k intervaller — ett fantastiskt sätt att träna din uthållighet, sedan 2020 ett Facebook/Instagram event av Ultrarunning Academy med ca 300 deltagare i hela världen. Varje etapp har en utmaning med pris att vinna beroende på vad man lägger ut på dessa sociala medier.

I år var vi 2 (vad vi vet) från långloppsgruppen som provade på detta uthållighetstest: Lars Jansson och undertecknad. Upplägget är att spring 10 km var 3:e timme under ett dygn, starten gick fredag kväll 24,00 CET.

Det var inga problem att somna i god tid men hade satt klockan lite för tidigt, 23.45, sedan på med löpargrejerna och iväg.

Håll det enkelt var konceptet för nattpassen, Bergslagsvägen 5 km mot Vällingby och hem igen och 57,30 minuter senare var jag hemma igen och dök snabbt in i duschen och drack ett glas vatten innan jag låg i sängen 10 minuter senare. Men att somna gick inte. Somnade nog tidigast efter 2 och 02.50 ringde klockan igen och det var dags för pass 2.

Samma sträcka och samma rutin men betydligt kallare -6 C men efter denna etapp kom John Blund snabbare men frugan hade glömt sin väckarklocka på så 05,30 var det dags att vakna igen och 06,00 var det dags att dra iväg men denna gången gick färden mot Viksjö och över Skälby i ett strålande väder och hemma var det dags för belöning: FRUKOST. För är det något jag lärt mig av min mentor Marie vad gäller Ultra Intervaller och längre långpass, är att ge sig själv små belöningar efter varje avklarad etapp.

Sen låg jag mest och halvsov i soffan till 09,00 då etapp 4 blev en tur längs Mälaren med en tanke på att passera IP för att heja på resten av gruppen som startade sin träning 10,00 men det är nu hjärnan börjar ta dåliga beslut så passet blir 11 km istället och jag hinner inte in på IP, men hemma väntar ett wienerbröd och en kopp kaffe.

Kl. 12 är det dags för pass 5, fortfarande pigg i benen tar jag en vända ner till Lövsta och sen ett par vändor i Backlura. Hemma väntar först en stadig lunch och sen favoritgodiset salta hallon Ferraris, men något är fel de smakar inte lika gott som de brukar, så jag följde plan B istället som var salta chips för att få i mig salt och en cola för liten snabb energiboost.

KL 15 är det dags för pass 6 men hinner inte många meter innan jag känner att det skaver på fel ställen, efter ett par km upptäcker jag att jag kommit åt klockan så den har stoppat. Försök att efter 55 km köra huvudräkning hur långt du hunnit på den km tid du har för närvarande... När jag sen kom hem hade jag ett par riktig fula blodblåsor på fötterna och skavsår i skrevet så kallat "Infanterield" så då var det bara att kasta in handduken.

Många frågor om VARFÖR, speciellt från familjen och svaret inte enkelt men om en 11-åring kan ta tåget genom krigets Ukraina 960 km för att komma i säkerhet hos släkten i Slovakien, om mamman till en av mina fotbollstjejer bryter nacken men lär sig gå, skriva och få kroppen att funka hyfsat igen och en av mina fotbollstjejer drar korsbanden 3 gånger men kom alltid tillbaka till fotbollen så vill jag testa var mina gränser går för att bli den bästa versionen av mig själv.

 

Lars Janssons lopp:

Jag kom inte i säng förrän efter kl 22 på fredagen och hade ställt väckarklockan på 23:40. Onödigt tidigt då jag lagt mig med löparkläderna på. Det blev kanske en timmes riktig sömn och det var vad jag hade räknat med även mellan kommande intervaller. Väntade ut midnatt för att inte tjuvstarta och gav mig ut i mörkret och kylan med sikte på Hässelby IP.

Det skulle komma att bli många varv där under kommande dygnet. Att springa på IP är enkelt då underlaget är bra och det var lätt att få till 10 km på intervallerna. Jag hade som plan att välja en annan rutt om det blev för monotont efter att antal intervaller. Senare ändrades detta i motsatt riktning till att bli en del av utmaningen.

Första milen är ju aldrig svår men jag var osäker på vilket tempo som var lämpligt för att kunna hålla alla åtta intervaller. Jag hade tänkt mig 6:00 min/km och var beredd på att det skulle bli kämpigt på slutet med eventuell temposänkning. Första milen gick på 58 minuter och kändes lätt. Hem och duscha byta kläder och sova. Upp igen 02:45 efter att ha anpassat väckningen fem minuter.

Andra intervallen på samma tid men fick ont i magen. Kanske för att jag hade överdrivit vätska och energiintaget som jag vanligtvis brukar slarva med på långlopp. Nu hade jag intagit 5 dl sportdryck och en dubbel coco första intervallen och gick över till dajm den andra. Kroppen är inte van vid sådant, eller att springa, mitt i natten. Bytte taktik till vatten och coca-cola i vilopauserna. Toalettbesök vid hemkomst, dusch och sova igen.

Tredje intervallen i dagsljus men fortfarande kallt. Kommer tillbaka på 58 minuter ännu en gång. Dusch och sex mackor med salami och både te och kaffe. Vila till nästa intervall. Nu är det varmare i luften och det går lätt med energi i kroppen och jag är tillbaka under 57 minuter och det känns fortfarande lätt. Träffade delar av långlöpargänget på IP innan sedvanliga intervallträningen kl 10 och fick lite pepp.

En frukost till med två mackor och kaffe och te sedan vila och ut kl 12 igen och tillbaka 12:58, det flyter på i jämn lunk. Jag försöker räkna varven på IP för att få tiden att gå men varje intervall tappar jag räkningen. Jag håller koll på klockan för att vika hemåt efter 8,5 km för att få ihop rätt sträcka. En halv pizza och glass till lunch och sedan ut igen kl 15.

Denna och förra intervallen i kortbyxor i solen. Tillbaka 58 minuter senare för kaffe och sockerkaka och vila. Sjunde varvet börjar kännas tungt, pulsen stiger och det tar emot nu. Kämpar på för att hålla uppe tempot och landar på 60 minuter den här gången.

En sista intervall efter middagen, nu kan jag inte ge upp. I instruktionerna till ultraintervallerna fick vi tipset att aldrig ge upp i soffan, ge er ut på nästa och bryt sedan om ni måste. Samma princip som jag själv har att när skorna är knutna är halva passet avklarat. Bara att ge sig ut igen kl 21 för sista milen.

Kände mig mer trött i huvudet efter sömnbrist än trött i benen. Bara att bita ihop nu, ingen chans att jag avbryter utan det är bara en fråga om hur lång tid sista varvet ska ta. Siktar envist på 58 minuter men trots en spurt slår klockan över till 59 när jag nästan är hemma. Efter dusch, en öl och några chips är det läggdags.

En rolig och annorlunda utmaning där pauserna underlättade mat, dryck, klädbyte och återhämtning men också gjorde det svårt att komma igång igen till nästa intervall. Jag kan rekommendera alla att prova på, om inte samtliga åtta intervallerna så åtminstone en mil längre än man brukar springa.


Ansvarig utgivare: Jenny Rudin, telefon kansliet: 08-739 97 06, e-post: kansliet@hskfriidrott.se